Blå havet viskar andas

Visst är det värre när det inte händer någonting.
Inga snälla ord.
Inget drama. Ens.
Bara tårar och obegriplig sorg.
Det är jobbigare när ingen säger någonting alls.
När det tyst fast de flesta borde skrika.
För längesen.
Klumpar i halsar gör sig påmind vid var regndroppe.
Träffande citat är slut och alla vet att de borde gå hem.
Fast man fortsätter.
Försöker göra det som dövat förrut.
Man planerar framtiden med sig själv.
Allt ordnar sig.
Idag är jag inte lika säker.
På det.