Nycklarna hem
Det blev ingen fiskeresa med den på förhand lovande femman. Ingen tur tillbaka ut i vildmarken.
Med det kommer allting tillbaka. Den här bloggen fyller snart ett år. Ett år fyllt av bloggande. Jag tror jag läst nästan varje inlägg jag skrivit. Retat mig på stavfel jag inte korrigerat och förundrats av detaljerna man glömt. Som jag sa igår så är vi nog de bästa självhyllarna som finns. Det finns nog ingen som älskar oss lika mycket som vi själva. Samtidigt är i alla fall jag den som oftast målar upp mörka utsikter om mitt eget liv med. Min egen fiende och bästa vän. Komplext värre.
Så, fortsättningsvis då? Siare och spåmän har försökt men framtiden går om att ingenting tyda. Förhoppningsvis ska jag ta er tillbaka till elaka hånskratt åt människor som förtjänat det eller inte, kängor åt sådant jag irriterar mig på. Men samtidigt kommer vi nog aldrig bli av med den sentimentala hinna som ligger över allting och som får en del att tycka de är bättre än mig eller undrar vad jag menar. Kanske. Så länge jag lever blir det nog ingen ändring på det. Min bästa vän och största fiende, är jag. Fast tro inte att du är bättre än mig.
Det är enbart ett fåtal och jag hoppas att de vet om det. Namngivningar skulle här kännas som något av en avrättning. Man kan maila mig och få ett enkelt ja eller nej till svar. Jag är inte svår. De är kanske ett tiotal.
Allt detta från en utebliven fiskeresa.
Inte bra.
Bra.
Med det kommer allting tillbaka. Den här bloggen fyller snart ett år. Ett år fyllt av bloggande. Jag tror jag läst nästan varje inlägg jag skrivit. Retat mig på stavfel jag inte korrigerat och förundrats av detaljerna man glömt. Som jag sa igår så är vi nog de bästa självhyllarna som finns. Det finns nog ingen som älskar oss lika mycket som vi själva. Samtidigt är i alla fall jag den som oftast målar upp mörka utsikter om mitt eget liv med. Min egen fiende och bästa vän. Komplext värre.
Så, fortsättningsvis då? Siare och spåmän har försökt men framtiden går om att ingenting tyda. Förhoppningsvis ska jag ta er tillbaka till elaka hånskratt åt människor som förtjänat det eller inte, kängor åt sådant jag irriterar mig på. Men samtidigt kommer vi nog aldrig bli av med den sentimentala hinna som ligger över allting och som får en del att tycka de är bättre än mig eller undrar vad jag menar. Kanske. Så länge jag lever blir det nog ingen ändring på det. Min bästa vän och största fiende, är jag. Fast tro inte att du är bättre än mig.
Det är enbart ett fåtal och jag hoppas att de vet om det. Namngivningar skulle här kännas som något av en avrättning. Man kan maila mig och få ett enkelt ja eller nej till svar. Jag är inte svår. De är kanske ett tiotal.
Allt detta från en utebliven fiskeresa.
Inte bra.
Bra.
Kommentarer
Trackback