Blå havet viskar andas

Det är lätt att hålla sig härifrån. Om man hade någonting att göra. Jag bjuder på en enkel lite liknelse från de arbetslösas sida idag.

Att skriva cv och personliga brev är precis som att hora.
Utmanande går jag nerför Sundsgatan som Murmansk primadonnor.
Spacklade och ihoptryckta. I minkpäls.
Dolda lögner om det ljuva livet.
Jag säljer mig själv med tjusiga ord. För i slutändan är det pengar vi vill ha.
Därför kallar vi oss iniativrika och spontana. Därför särar vi på benen.
På samma sätt som var sexköpare måste förstå att horan inte njuter
så måste de som läser de vackra orden om mig själv att jag inte är mer än en människa.
Det är bara vem som ljuger bäst och vackrast.
Bortom behärskat skryt och lackpumps är vi ju trots allt det.
Människor.
Flickor och pojkar på en vinpinad öststatsboulevard i oktober.
Som äcklat flörtar med varje chans. Ta oss, köp oss.
Vi är inte annat än små horor.
Lägg pengarna i fotändan när det är slut.
När ni sett oss för vad vi är.