Ekot av en debatt
Idag var dagen då rondellhundar åter dök upp för mig. Idag var dagen jag insåg att profeten Muhammed varit rondellhund. Jag såg aldrig bilderna själv (det är svårt att se saker genom radio, ni vet) men skrattade gott om att artikeln handlade om att en konstnär (med ronellhundbilderna av Muhammed) inte fick ställa ut just den bilden tidningen publicerade. Bara en sådan sak är brilliant rolig.
Återigen dyker åsiktsfriheten upp som debatt. Alltid när det karikatyreras över Muhammed blir det så. Jag kan bitvis förstå protesterna men samtidigt inte alls. Jag tänker inte lägga mig i islams värdegrunder men att vissa mer eller mindre totalitära stater använt koranen och vad den förtäljer, som ett medel att hålla fast vid makten, kan jag säga. Och då går det ju inte att den stora profeten vantolkas i fri press. För mig är det inte där problemet ligger. Tycker någon att Muhammed har några som helst likheter med fåniga hundar i cirkulationsplatser, så må de tycka det. Och tala om det för motvärlden. Ingenting är heligt, säger Magnus Betner och jag är beredd att hålla med. Det går inte att göra någonting heligt. Däremot blir bilden totalt snedvriden när det bara är muslimer (och kanske samer) som man får driva med. Ska man peka ut en så ska man peka ut alla. När tillfälle ges. Publicerar man inte karikatyrer på judar när det handlar om maktgalningar på ena sidan i Mellanöstern, eller visar nidbilder av Gud och Jesus när man tar ställning mot den tokkristna högern här eller i Amerika, så ska man heller inte publicera dem på Muhammed. Det är där skon klämmer. Absolut.
För håller man som muslim inte med (vad jag vet följer de ingen rondellhund eller självmordsbombare) så måste man ta den demokratiska debatten. Med argument slå tillbaka mot vad man tycker är fel. fast det har de inte medel till. Det har inte deras ledare velat ge dem. För steget därifrån till att börja undra vad de egna styrande egentligen hålelr på med, och kritisera det med, är inte långt. Det vet dem. Så, så kuvar de ett folk, ett land. Flera länder. Låter dem bränna flaggor och skjuta varandra. Det är maktens pris. Sen kan Irans ledare tala om att det är ett verk av sionister. Vad jag vet är inte Nerikes Allehanda sprängfylld av sådana. Sen är det ju bara en väldans ironi att fegmellansvenska småmedier inte menade illa.
Nå, ja. Är ingenting heligt blir heller ingenting tabu.
Återigen dyker åsiktsfriheten upp som debatt. Alltid när det karikatyreras över Muhammed blir det så. Jag kan bitvis förstå protesterna men samtidigt inte alls. Jag tänker inte lägga mig i islams värdegrunder men att vissa mer eller mindre totalitära stater använt koranen och vad den förtäljer, som ett medel att hålla fast vid makten, kan jag säga. Och då går det ju inte att den stora profeten vantolkas i fri press. För mig är det inte där problemet ligger. Tycker någon att Muhammed har några som helst likheter med fåniga hundar i cirkulationsplatser, så må de tycka det. Och tala om det för motvärlden. Ingenting är heligt, säger Magnus Betner och jag är beredd att hålla med. Det går inte att göra någonting heligt. Däremot blir bilden totalt snedvriden när det bara är muslimer (och kanske samer) som man får driva med. Ska man peka ut en så ska man peka ut alla. När tillfälle ges. Publicerar man inte karikatyrer på judar när det handlar om maktgalningar på ena sidan i Mellanöstern, eller visar nidbilder av Gud och Jesus när man tar ställning mot den tokkristna högern här eller i Amerika, så ska man heller inte publicera dem på Muhammed. Det är där skon klämmer. Absolut.
För håller man som muslim inte med (vad jag vet följer de ingen rondellhund eller självmordsbombare) så måste man ta den demokratiska debatten. Med argument slå tillbaka mot vad man tycker är fel. fast det har de inte medel till. Det har inte deras ledare velat ge dem. För steget därifrån till att börja undra vad de egna styrande egentligen hålelr på med, och kritisera det med, är inte långt. Det vet dem. Så, så kuvar de ett folk, ett land. Flera länder. Låter dem bränna flaggor och skjuta varandra. Det är maktens pris. Sen kan Irans ledare tala om att det är ett verk av sionister. Vad jag vet är inte Nerikes Allehanda sprängfylld av sådana. Sen är det ju bara en väldans ironi att fegmellansvenska småmedier inte menade illa.
Nå, ja. Är ingenting heligt blir heller ingenting tabu.
Kommentarer
Trackback