Dead hoboes
Det här har varit en dum dag. Inte så att dagen gjort något dumt. Det handlar snarare om dess innehåll. Det har varit dumt.
Dagens enda händelsekedja som jag ens bemödar att berätta om är min och Persbrandts prommenad. The Grand tour of Munksund, yeah. Vi hade verkligen lite och göra. Och tristess föder dumma idéer, det vet ju alla. Vi så många svampar som vi sparkade på. Sen tänkte vi spänna ett grönt plastband tvärs över gatan men hittade inga lämpliga fästpunkter för bandet. Tog vägen upp genom skogen längs sågverket. Insåg att scoutrörelsen nog inte är det hippaste 2006. En gång var jag en scout. Hade en ledare som jag inte vet om det var ett sammanträffande att han såg ut som Johan Ulvessons pedofilscout. Nu finns det inga scouter mer.
Sen tävlade vi. en tävling som gick ut på att kasta ett paraplyhandtag i trä jag hittat över en elledning. Det var svårare än man kunde tro. Persbrandt vann med 1-0. Vi gick vidare längs järnvägen. Våra hobodrömmar började än en gång göra sig påminda. Ett tåg kom, det stannade. Vi såg en chans för ett ögonblick. Innan vi kom på att rälsarna i Piteå är inavlade och inte leder någonstans. Så var det bara timmervagnar med, så vi gömde oss så ingen såg oss.
Svängde av vid ett stort hål. Ett hål som förde tankarna till en massgrav. Vi började leta döda hoboes. Vi tog en stig som såg ut att vara en stig som gick till ett zigenarcamp, det gjorde det inte. Det gick till älven och till en stor spånhög bakom stängsel. En hel massa spillvirke fanns det, nog att bygga flera hus konstaterade vi. Vägen fortsatte, den var lockade men Persbrandt var i behov av en toalett så vi gick hem igen. Munksund är allt bra fint, alltid något nytt att titta på. Synd bara att de miljöer som fanns back in the days är borttagna, anpassade för industrin för det mesta.
Jag vet inte varför jag har huvudvärk en sådan här dag, allt jag gjort är att ha fått frisk höstluft, läst och ätit och druckit i lagoma mängder. Inget farligt alls men mitt huvud spränger. Konstiga värld.
Hittade en fin hobo-sida på internet. Massa bilder på järnvägar, tidtabeller och några fina citat. här är ett:
"Most people define themselves by the money they have; the hobo defines himself by the miles he's traveled."
Dagens enda händelsekedja som jag ens bemödar att berätta om är min och Persbrandts prommenad. The Grand tour of Munksund, yeah. Vi hade verkligen lite och göra. Och tristess föder dumma idéer, det vet ju alla. Vi så många svampar som vi sparkade på. Sen tänkte vi spänna ett grönt plastband tvärs över gatan men hittade inga lämpliga fästpunkter för bandet. Tog vägen upp genom skogen längs sågverket. Insåg att scoutrörelsen nog inte är det hippaste 2006. En gång var jag en scout. Hade en ledare som jag inte vet om det var ett sammanträffande att han såg ut som Johan Ulvessons pedofilscout. Nu finns det inga scouter mer.
Sen tävlade vi. en tävling som gick ut på att kasta ett paraplyhandtag i trä jag hittat över en elledning. Det var svårare än man kunde tro. Persbrandt vann med 1-0. Vi gick vidare längs järnvägen. Våra hobodrömmar började än en gång göra sig påminda. Ett tåg kom, det stannade. Vi såg en chans för ett ögonblick. Innan vi kom på att rälsarna i Piteå är inavlade och inte leder någonstans. Så var det bara timmervagnar med, så vi gömde oss så ingen såg oss.
Svängde av vid ett stort hål. Ett hål som förde tankarna till en massgrav. Vi började leta döda hoboes. Vi tog en stig som såg ut att vara en stig som gick till ett zigenarcamp, det gjorde det inte. Det gick till älven och till en stor spånhög bakom stängsel. En hel massa spillvirke fanns det, nog att bygga flera hus konstaterade vi. Vägen fortsatte, den var lockade men Persbrandt var i behov av en toalett så vi gick hem igen. Munksund är allt bra fint, alltid något nytt att titta på. Synd bara att de miljöer som fanns back in the days är borttagna, anpassade för industrin för det mesta.
Jag vet inte varför jag har huvudvärk en sådan här dag, allt jag gjort är att ha fått frisk höstluft, läst och ätit och druckit i lagoma mängder. Inget farligt alls men mitt huvud spränger. Konstiga värld.
Hittade en fin hobo-sida på internet. Massa bilder på järnvägar, tidtabeller och några fina citat. här är ett:
"Most people define themselves by the money they have; the hobo defines himself by the miles he's traveled."
Kommentarer
Postat av: Axel
Ahh... fint citat. Mycket visdom.
Trackback