Besvikelse
Tydligen var det bara jag som tyckte att märket på mitt bröst betydde någonting. Det hade ett värde utöver målstatistik och vinster. Det har det verkligen för mig. Annars spelar man inte fotboll i Böle SK, antar jag.
Jag tyckte verkligen det var ett nerköp när vi slog ihop våra säckar med Norrfjärden när det begav sig. även fast vi blev bättre och vann flera matcher. Märket på mitt bröst hade liksom ingen mening längre.
För er oinsatta kan ni ju undra varför jag skriver allt det här. Nog för att elitidrotten skulle må gott av lite klubbkänsla. Men när Chelsea, Barcelona, Real Madrid och gänget redan köpt sönder fotbollen är det på tok för sent att gnälla.
Men det handlar också om ett gäng knattar som jag lärde upp, som jag offrade en hel massa tid för. Jag lade verkligen ner min själ i att de skulle få det jag inte fick, en handbollsklubb att spela i i sina egna kvarter. Tyvärr dög det inte. För föräldrarna i alla fall. Jag tror att det är där problemen sitter. De klarar inte av att se förluster, inte ens när det gäller barn. Så de tänker inte längre än näsan räcker och går dit det för tillfället luktar seger. Guldstanken täcker över odören av svek. För dessa människor har jag inte mycket till övers.
De har inte förstått att det krävs någonting som kallas lag för att gå långt. Ensam kan man stånga sig blodig mot vilket försvar som helst, men det är tillsammans man tar sig igenom. Det tror jag på. Men ett gäng guldgalna idioter går inte att övertyga. Vore skönt att knäppa dem på näsan däremot. Jag filar på en plan...
Jag är inte på mitt bästa humör och tycker det är synd att gulddregglarna inte får läsa det här. Skulle nog vara uppfriskande.
Tror mina tomma dagar just blev en aning mer tomma..! Jippi!
Jag tyckte verkligen det var ett nerköp när vi slog ihop våra säckar med Norrfjärden när det begav sig. även fast vi blev bättre och vann flera matcher. Märket på mitt bröst hade liksom ingen mening längre.
För er oinsatta kan ni ju undra varför jag skriver allt det här. Nog för att elitidrotten skulle må gott av lite klubbkänsla. Men när Chelsea, Barcelona, Real Madrid och gänget redan köpt sönder fotbollen är det på tok för sent att gnälla.
Men det handlar också om ett gäng knattar som jag lärde upp, som jag offrade en hel massa tid för. Jag lade verkligen ner min själ i att de skulle få det jag inte fick, en handbollsklubb att spela i i sina egna kvarter. Tyvärr dög det inte. För föräldrarna i alla fall. Jag tror att det är där problemen sitter. De klarar inte av att se förluster, inte ens när det gäller barn. Så de tänker inte längre än näsan räcker och går dit det för tillfället luktar seger. Guldstanken täcker över odören av svek. För dessa människor har jag inte mycket till övers.
De har inte förstått att det krävs någonting som kallas lag för att gå långt. Ensam kan man stånga sig blodig mot vilket försvar som helst, men det är tillsammans man tar sig igenom. Det tror jag på. Men ett gäng guldgalna idioter går inte att övertyga. Vore skönt att knäppa dem på näsan däremot. Jag filar på en plan...
Jag är inte på mitt bästa humör och tycker det är synd att gulddregglarna inte får läsa det här. Skulle nog vara uppfriskande.
Tror mina tomma dagar just blev en aning mer tomma..! Jippi!
Kommentarer
Trackback