Ångest light.
Allting blir inte som man tänkt sig. Just nu inte mycket alls. Efter min hemkomst från skogen har den allt för väntade "Fan-jag-har-inget-jobb/inga-pengar-vad-ska-jag göra-med-mitt-genomtrista-pensinärimiterande-jävla-liv-ångesten" infunnit sig och slagit ordentligt rot. Sånt sätter sina märken.
Igår var en hemsk dag för min mentala hälsa. Jag var nära att ställa mig mitt bland alla valstugor och skrika elaka saker åt politikerna. Det gjorde jag inte, såg för många lurade pensinärer som ska få dö utan att höra på min ungdomliga ilska. Vi gick och fikade i stället. Och köpte billigt vin.
Väl hemma lagar jag en köttfärssås som slog mig med häpnad, kocken i mig visar sig allt oftare. Hör och häpna. Köttfärssåsen var helt ok, men pitabröden ökade påfrestelsen på mitt hjärta, dom sprack och var jävliga och jag brände mina redan brända händer (Fuck Havsbadet!) Efter det försökte jag lugna ner mig med lite billig underhållning på tv:n. Det går inte, den är död. Känner ångesten komma. Tar på mig och gör mig snabbt klar, jag är ingen fåfäng person så det blir inte bättre med tiden. Nästa teknikkrångel kommer. Mp3- spelaren spelar bara tio sekunder var av mina låtar, sen byter den. Här bryter jag ihop fullständigt. Det står mig upp i halsen så jag slänger musikspelaren med full kraft i golvet. Dumt. Två sekunder senare sitter jag på samma golv och ser på den trasiga spelaren. Jag är helt föstörd och gråter bittra tårar. Allt som gått snett det senaste seklet förbittrar mina tårar än mer. Jävla värld.
Då kommer min familj hem, eller de har stått där i dörren ett tag. Tror de tvivlade rätt starkt på min mentala hälsa. Det gjorde jag med. Min syster försöker hjälpa mig med spelaren, det går sådär, men till slut spelar den. Hon vet att musiken lugnar bättre än tvångströjan. Hon känner mig lite i alla fall. Sen cyklar jag i väg. De sista orden från min mor, "Varför skaffar du dig inte ett jobb?", sitter så fel som de kan. Jag vill spotta på varenda pampbil jag ser på vägen. Fan, jävla medelklass-nobodys försöker klättra uppåt genom bilval. Sorgligt.
Väl framme hos kamrat finner jag honom fullare än väntat. Han skriker ganska mycket. Mest om Glommers. Och om att vägen är dålig. Jag tar en öl och en snus. Sen ska Persbrandt handla på Ica. Han skriker nu med.
Sen går kvällen vidare med fest. en lyckad Stockholmare berättar om alla sina lyckade projekt, Jantelagen kickar in direkt. Jag pratar för mycker, gör saker jag aldrig skulle göra annars, och jag känner det redan då. Senare träffar jag min, i fyllan, bästa vän, gör några oväntade återseenden och äter hamburgare utan att egentligen behöva. Persbrandt kastar dressing på tjejer, efter att ha varit snäll, men sen blir de vänner. Tror jag.
Hemgång, Martin Frändesjö och Bengt Johansson har mycket att tala om på vägen. Det skriks rätt mycket nu med. Nåt om någon videodagbok. Och om Martin och Bengt.
Nu sitter jag här, lyssnar på den bittraste musik jag kunde hitta. Bär mina nya glasögon, de duktiga söka jobb-glasögonen och känner mig duktigare än duktig. Duktigheten har jag inget för, jag är inte duktig idag.
En lista känns rätt, en lista över saker jag stör mig på.
Lista:
1. Teknik
2. Pengar
3. Politik
4. Duktighet
5. Människor
Imorgon räddar jag världen, idag är det ångest, om än light... (jag hatar lättprodukter, låt mig vara fet jävla föståsigpåare!).
Igår var en hemsk dag för min mentala hälsa. Jag var nära att ställa mig mitt bland alla valstugor och skrika elaka saker åt politikerna. Det gjorde jag inte, såg för många lurade pensinärer som ska få dö utan att höra på min ungdomliga ilska. Vi gick och fikade i stället. Och köpte billigt vin.
Väl hemma lagar jag en köttfärssås som slog mig med häpnad, kocken i mig visar sig allt oftare. Hör och häpna. Köttfärssåsen var helt ok, men pitabröden ökade påfrestelsen på mitt hjärta, dom sprack och var jävliga och jag brände mina redan brända händer (Fuck Havsbadet!) Efter det försökte jag lugna ner mig med lite billig underhållning på tv:n. Det går inte, den är död. Känner ångesten komma. Tar på mig och gör mig snabbt klar, jag är ingen fåfäng person så det blir inte bättre med tiden. Nästa teknikkrångel kommer. Mp3- spelaren spelar bara tio sekunder var av mina låtar, sen byter den. Här bryter jag ihop fullständigt. Det står mig upp i halsen så jag slänger musikspelaren med full kraft i golvet. Dumt. Två sekunder senare sitter jag på samma golv och ser på den trasiga spelaren. Jag är helt föstörd och gråter bittra tårar. Allt som gått snett det senaste seklet förbittrar mina tårar än mer. Jävla värld.
Då kommer min familj hem, eller de har stått där i dörren ett tag. Tror de tvivlade rätt starkt på min mentala hälsa. Det gjorde jag med. Min syster försöker hjälpa mig med spelaren, det går sådär, men till slut spelar den. Hon vet att musiken lugnar bättre än tvångströjan. Hon känner mig lite i alla fall. Sen cyklar jag i väg. De sista orden från min mor, "Varför skaffar du dig inte ett jobb?", sitter så fel som de kan. Jag vill spotta på varenda pampbil jag ser på vägen. Fan, jävla medelklass-nobodys försöker klättra uppåt genom bilval. Sorgligt.
Väl framme hos kamrat finner jag honom fullare än väntat. Han skriker ganska mycket. Mest om Glommers. Och om att vägen är dålig. Jag tar en öl och en snus. Sen ska Persbrandt handla på Ica. Han skriker nu med.
Sen går kvällen vidare med fest. en lyckad Stockholmare berättar om alla sina lyckade projekt, Jantelagen kickar in direkt. Jag pratar för mycker, gör saker jag aldrig skulle göra annars, och jag känner det redan då. Senare träffar jag min, i fyllan, bästa vän, gör några oväntade återseenden och äter hamburgare utan att egentligen behöva. Persbrandt kastar dressing på tjejer, efter att ha varit snäll, men sen blir de vänner. Tror jag.
Hemgång, Martin Frändesjö och Bengt Johansson har mycket att tala om på vägen. Det skriks rätt mycket nu med. Nåt om någon videodagbok. Och om Martin och Bengt.
Nu sitter jag här, lyssnar på den bittraste musik jag kunde hitta. Bär mina nya glasögon, de duktiga söka jobb-glasögonen och känner mig duktigare än duktig. Duktigheten har jag inget för, jag är inte duktig idag.
En lista känns rätt, en lista över saker jag stör mig på.
Lista:
1. Teknik
2. Pengar
3. Politik
4. Duktighet
5. Människor
Imorgon räddar jag världen, idag är det ångest, om än light... (jag hatar lättprodukter, låt mig vara fet jävla föståsigpåare!).
Kommentarer
Postat av: tompee
genombitter...
Trackback