Blå havet viskar andas

Det är bra att ha vänner. Även om man inte ses så ofta längre och ingenting blir som det var så är det nästan samma sak när det väl kommer till kritan. Kanske är det som Braenkpress sa; att vänner de finns kvar medan brudarna går och kommer. Det ligger något i det. Då tänkandes på  "brudar" som de kärleksprojekt som då och då startas och bedrivs. Man kan även ha kvinnliga vänner. Det har man.

Jag känner verkligen kärleken till mina vänner så här dagen efter en av de bästa kvällarna på mycket länge. Alla de nära och kära (med några märkbara undantag) var samlade och det var trevligt. Det blev sentimentalt på flera ställen. Tre månader är en lång tid börjar det gå upp för mig (oss). Det kan ha varit sista gången man såg någon. Det kan det ju i och för sig vara varje gång man skiljs åt men det blir mer märkbart när man lämnar för en tid. En uppmaning är att håller i livet. Inte bara ni de närmaste. Jag gillar inte när folk dör vem det än är.

Den fria bålen gick nog in i flera kroppar och gjorde sitt jobb. Nu är nog en era över, nästan. Vårt vin är slut (förutom Baas lager som säkert kommer bestå i århundraden). Den här hösten har handlat mycket om vinet, men nu är det borta. Vi tackar givetvis Rulles tiodagarsvin för en fin höst.

Vill även skänka en tanke till kamrat Burre. fick kanske lite mycket innanför västen men var inte en sämre kamrat för det. Han påpekade att alla hans smarta vänner far iväg. Sen gick han hem och halvvägs föll han och bröt armbågen. Han visade att det är möjligt att bryta den med. Det visste jag inte. Hoppsa han överlever!