Blå havet viskar andas

Helgens intryck och lärdomar är många. Vet inte i vilken ända jag ska börja. All helgona passerade, i all ära, men det som firades var detta påfund som ingen verkar gilla men många inte har någonting emot att fira. Halloween. Handlarnas högtid, illaluktande pumpor, maskerader med skräcktema och ett tillfälle att supa skallen av sig. Vem säger nej? Jag prickade in en av tre. Ni kan ju gissa.

Antalet godistiggande barn var få. Kanske var det vintern som höll dem inne. Kanske kristendomsundervisningen. Vad vet jag. Fast de som kom var inte mycket att minnas. Här kommer ett stycke ur medelklass-Sverige lika gott som något annat:

Barn som tigger godis. Visst, inte den bästa idén, men skyll inte på amerikanarna, någon kanske minns påskkärringtrenden. Nåväl. Men se följande framför er; Ett barn, iklädd scream-mask (håller). Till det bär barnet en bävernylonoverall och över det en reflexväst. Det medelklass-Sverige jag inte klarar.

Det finns fler funderingar som cirkulerat. Vem var mannen som kom på Smurfhits-konceptet? Är han ett geni eller en dåre? Ska han avgjutas i brons eller ska han arkebuseras? Och vad hände med Smurfarna? Ett som är säkert är att han är en av de människor jag skulle vilja se i programmet Ett herrans liv. Om Filip eller Fredrik skulle läsa detta. Varsågod för tipset. Find my guy!

Lärdomarna då (i listform):

Man kan i stort sett säga eller skriva vad som helst, ingen bryr sig.

Hemmagjort vin ska inte blandas med något av följande (vilket testats): apelsinjuice, citronsaft, lösgodis, oboy och allra minst med c-vitaminbrustabletter.

Man ska inte tänka så mycket.

Människor är en säregen art, på gott och ont

Det finns inget bättre sällskap en söndag än Bob Dylan.