Blå havet viskar andas

Det är skönt att sova må jag säga, det är det. Jag vaknade nyss. Gårdagen blev gratisfyllornas förlovade kväll, det gillar vi.
Såg fram emot en slapp kväll i linne med en påse slisk i min hand framför Finnkampen eller dylikt. I brist på annat.
Min vän tycker det är fest och inte säger man nej till en fest. Cyklar mig iväg in mot stan, kryssandes mellan diverse Epa-traktorer och amerikanske bilar fyllda med diverse människor man helst inte tittar i ögonen. Jag klarar mig ända fram utan allvarligare men.
Ganska snart ska det röras på sig igen, för min vän har för liten balkong och arga grannar så vi beger oss till en vit lägenhet med espressomaskin och läderfötöljer där det utlovats Singstar. Inte för att jag visste vad det var men det visar sig vara en sångtävling med svenska hits så som Carola och Uno Svenningsson. Det ni.
Sedan ska det ut på stan och härjas. Via en taxi med en chauförr som är måttligt road av dessa överfyllda ungdomar så kommer vi fram till Piteås enorma utbud av uteställen. På 1906 känner jag knappt en kotte så jag går på pentryt (God Forbid) och träffar i alla fall några bekanta ansikten. kvällen går och jag inser att vi nått klimax så jag funderar på hemfärd.
Efter att ha väntat till min vän tog sig in i sin lägenhet så cyklar jag på rutin hem i dimman (dimma av två slag). Jag testar om jag hittar vägen om jag blundar men slutar då i ett dike. Väl hemma sover jag och cirkeln är sluten.

Imorgon bär det så av ut i vildmarken på fiskefänge med en samling goda kamrater. Utan elektricitet och mobiltelefoni i fyra dagar. Precis vad jag behöver. är så oerhört less på grejen med speciellt mobiltelefefoner. De lämnar mig ingen ro. Inte för att det är någon som ringer, eller i alla fall väldigt sällan och oftast är samtalen av moderlig karaktär. Men det kan ringa, när som helst och det kan vara vem som helst. alltid ska jag vara nåbar.

Inte nu längre, för några dagar är det nog med det. Ni kan söka mig till ni slår era SMS-tummar blodiga men ni kommer inte att nå mig. Jag kommer inte att svara, jag kan inte svara! 

Än finns det platser där man kan fly 2000-tal och händelsehysteri. Hallelujah!
Hitta mig om ni kan, era pampar!