Blå havet viskar andas

Igår somnade jag i rena storblommiga sängkläder. Gröna från en annan tid.
Morgonen där före kom jag inte upp för våra sängkläder luktade så gott. Hypnotiserande.
Det är något där.
Tiden på året då man kanske inte vaknar till glädje.
Jag såg på film med. Jag tar alla mina sängkläder och böcker till ett hus vid havet.
Där lever jag.
En plan som växte fram till fina foton. Jag ser mest fram emot höstarna.
Då jag ska plåga mig upp ur väldoftande sängkläder för att köra båten rakt mot stormen.
Men alltid med löfte om att komma tillbaka. Sådant är viktigt.